This is for the girls who have the tendency to stay up all night listening to music that reminds them of their current situation. Who hide their fears, hurt, pain and tears under their smiles and laughs all on a daily basis.
The girls who wear their hearts on their sleeve. The girls who pray things will work out just once and they’ll be satisfied. The girls who scream and cry into their pillows because the rest of the world fails to listen.
The girls who have it hard but don’t let anyone know that. The girls who may never have it easy.
The girls who have so many secrets but will never tell a soul. The girls who have regrets and mistakes as a daily moral. The girls who don’t always win, who may never win. The girls who stay up all night thinking about that one boy wondering if he’ll ever notice her. The girls who get what they get and don’t throw a fit.
The girls who take life as it comes, hoping it’ll get easier somewhere down the road. The girls who love with all their hearts but always get broken.
This is for the real girls.
This is for you.





God natt!♥

Ja, men det var väl ett tag sedan jag körde med mina good, old seriösa inlägg. Men här kommer ett.

Jag har ett långt, hemskt minne ur mitt förflutna…årskurs 5 till och med årskurs 9.
Det var en superlång och plågande period för mig. Men det blev enormt värre när jag började i årskurs 7.
Vad fan hände med henne? undrar ni kanske.
Jo, jag kommer ihåg att det var otroligt viktigt för mig att passa in och att bli accepterad. Mina tankar kretsade omkring ytliga saker och ting. Jag var otrolig känslig och sårbar.
Mina vänner var få men dem enda jag förmådde att lita på. Dem hade jag känt ända sedan vi var barn och gick i förskola ihop. Men jag kommer ihåg bittra och svåra stunder då jag avundades deras liv som verkade så sanslöst perfekt!
I mina ögon var de och deras liv perfekta. I mina ögon var jag raka motsatsen.
Och jag kommer speciellt ihåg den smärtsamma och obevekliga känslan av underlägsenhet. Jag ansåg mig själv vara underlägsen alla andra; jag var otillräcklig.

Jag var även mycket arg på mina frustrerande föräldrar som inte kunde förstå varför jag inte längre ville köpa kläder från KappAhl eller Lindex. Alla andra tjejer i min ålder som gick på samma skola köpte sina kläder från GinaTricot, Cassels och Vero Moda. Jag var så efter och det påpekade alla.
Jag blev så ytlig. Jag ville bara passa in. Men mina föräldrar, speciellt min mamma, vägrade låta mig köpa kläder från andra butiker än KappAhl eller Lindex.
”Kläderna från Vero Moda är inte för din ålder.” brukade mamma säga. Men vad visste hon egentligen?
Jag var aldrig nöjd med mig själv. Ingenting jag gjorde dög för mig själv eller för andra.
Jag kände att jag bara var en ”waste of life”.
Jag mådde så dåligt under högstadiet att jag i praktiskt taget farhågade skolan och eleverna som gick där.
Jag visste varken vem jag var eller vem jag ville vara. Ingendera dög. 
Jag brukade vakna urlöjligt tidigt på morgonen för att fixa mig, och jag brukade stå framför spegeln och undra: Duger dessa jeans? Är dem fina? Eller har modet gått ut? Är min tröja snygg, eller ser den zigenar-aktig ut? Är min näsa för stor? Kommer folk att lägga märke till det och retas?
Måste jag raka mina armar nu när dem la märke till att jag var hårig? Vad ska jag ta mig till?!

Jag var alldeles för smärtsamt blyg och skamsen för att kunna fråga någon annan dessa frågor som jag själv inte kunde svara på. Det var oerhört jobbigt; så jobbigt att jag idag ryggar tillbaka av skräck när jag tänker tillbaka till den tiden.
Gud, jag var så frustrerande osäker och blyg och en total weirdo! Jag rent ut sagt H A T A D E mig själv. Varför kunde jag inte bara vara som alla andra – dem som var naturligt populära och snygga utan att ens en bråkdel behöva anstränga sig?
Jag bytte klädstil, musikstil och hårfrisyr och allt annat tänkbart för alla andras skull. För att passa in, för att bli accepterad. Men inte dög det heller. 

Sanningen är givetvis: Du kommer aldrig att duga för någon om du fortsätter att lägga så mycket tid och energi på att försöka behaga andra än dig själv.
Du måste få in det i huvudet att du är bra så som du är och att någon faktiskt tycker om dig så som du är.
Du behöver inte låtsas vara någon annan för att bli omtyckt, eftersom om du låtsas vara någon annan så kommer dem att tycka om den du låtsas vara och inte den personen du verkligen är, och i slutändan kommer du bara att hata dig själv ännu mer, och det är inte värt det! Ingen är värd att du ska må dåligt och avsky dig själv!
Jag tillsammans med flera, flera andra har lärt oss detta genom den svåra vägen, och för Guds skull, välj inte den svåra vägen.
Tänk på och kom ihåg: Sanna vänner har absolut inga besvär eller bekymmer med att acceptera dig för den du verkligen är. Sanna vänner älskar och bryr sig om dig trots dina brister och fel, trots era olikheter när det gäller filmsmak, musik, skor, frisyrer, intressen, och klädstil osv.

Hur kan jag vara så säker på det?
Jo, eftersom för ett par år sedan hittade jag mina sanna vänner och jag värderar dem högt. De är sanna och älskvärda vänner som jag aldrig blir trött på, som jag alltid vill umgås med, som jag kan prata med om allting.
De är fantastiska människor och jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till utan dem. 
Om jag kommer in på förskollärarprogrammet i Stockholm så kommer jag att bli både glad och ledsen.
Ledsen över faktumet att jag inte kommer att kunna träffa dem varje dag. 
Förutom min familj så är dem de enda som jag kommer att sakna från/av Trollhättan.
 

Seriöst, ni är de bästa i mitt liv ♥

Jag vill sola. Men det blåser för mycket idag :(

Oh well...

Här är bilder från igår:

Hayat pizza! Så godaaaa! :D




Yummyyyyy!!!

Hahaha, Maria, nice pj's! :P Rima, vad garvar du åt?

What are you doing, Rima? o.O

Ja...och här gör vi narr av tjejer som trutar med läpparna och gör peace sign :P Jag tror icke att vi lyckades så bra med det. Jag antar att man behöver vara ett pro :P

En kickass film som vi kollade på igår:

Så jävla rolig!

En mindre bra film:


Nu ska jag äta frukost:

Ja, för det är verkligen vad jag behöver nu efter all junkfood som vi åt igår kväll. Tur att jag kan åtminstone vräka i mig så mycket och ändå se samma siffror när jag väger mig. It's a miracle!

Lateeer, lovelies!♥

Japp, nu blir det dags för vår usual tjejkväll/fredagsmys. Tjejerna och jag sover över hos mormor.
Mat: Kebabpizza och en massa godsaker - fat things! :P
Filmval: Sukkar Banat (Caramel)
Vi har typ sett filmen miljontals gånger, men den är för skön och för rolig! Bästa libanesfilmen! :P


Det här tar förhoppningsvis bort tankar om Rob & Kris.


Hörs imorgon! Take care!♥

Hemma igen. Slutkörd. Svettig.
Jösses.

Varmt är det ju, men vart i all sin dar är solen? När jag tittar ut genom fönstret i mitt rum ser jag bara en rad med moln. Hmm...är det slut med den korta sommaren i Sverige nu? :'/

Jag ska gå ut och se om det går att sola.

Hahaha, aah, Jimmy! :P